19/2-04

Misslyckande.
Känner mig otillräcklig.
Att jag inte ens klarar av
att låta något så vackert växa inom mig.
Inte ens en utväxt av mig själv.
En del av mig är borta.
Jag får aldrig se det växa,
Fostret.
Två månader gammalt.
Det dog.
En blodig geléklump,
Som skulle ha blivit det första.
Ett barn!
Skulle ha skrattat med Dig,
gråtit med Dig, lekt med Dig.
Blivit väckt mitt i natten.
Jag ligger här i min säng
och känner förundran.
Varför???
Varför skulle just du försvinna?
Det bevisar hur otillräcklig jag är.
Det kommer en dag,
då jag får mina barn.
Men inget av Dem kommer bli det första.
Det skulle ju vara Du!
Älskar dig redan mitt barn!
Vila i frid!